Möt Emelie Molin, krocketmaster och även min bästa vän. Puss!

När jag var yngre så grät jag i princip aldrig till filmer, låtar, böcker, tv osv. Aldrig. Det enda minnet jag har från när jag gråtit till sådant när jag var liten är när Lillefot tror att hans egen skugga är hans mamma och när Mufasa dör i Lejonkungen. Antagligen för att jag alltid varit väldigt mammig, största rädslan var alltid att mamma skulle försvinna och lämna mig ensam.

Nu för tiden kan jag börja till vad som helst, och det jättelätt. Hade aldrig i hela mitt liv gråtit på bio förrän i julas någon gång, då vi såg Les Miserable. Då började tårarna rinna under Anne Hathaways solo för att det var så vackert och sorgligt. Det hade aldrig hänt förr i tiden. 

Anledning till att jag kom att tänka på detta nu var att jag nyss tittade på the Hills och började gråta när Lauren och Audrina pratade ut om sina kompisproblem. De satt där och grät och kramade om varandra medans jag satt och kramade filten och torkade tårarna. Tyckte ju det var så fint.

Så varför har jag börjat gråta så lätt på sistone? Eller ja, de sista tre åren typ. Jag tror det är livet som gjort mig blödig. Under åren som gått har jag fått så himla många erfarenheter på olika sätt, så nu för tiden känner jag att jag kan relatera till så himla många känslor, och känslosam person som jag är så börjar jag gråta direkt. När man är liten har man ju inte varit med om särskilt mycket djupa känslor och kan inte riktigt sätta sig in i hur det känns att t.ex förlora någon man älskar, bli ovän med en kompis, bli besviken på en kärlek, att någon man älskar blir sjuk, ha ångest över livet osv. På grund av allt som jag gått igenom (låter som att jag har haft värsta hemska livet här) så blir jag så ledsen när andra är ledsna. Men det behöver heller inte vara pga saker som jag själv gått igenom, jag har ju aldrig varit ett barn i Afrika, men jag har en annan förståelse för känslor nu för tiden, och jag tycker de är så himla viktiga. 

Vet inte riktigt vad jag vill få fram med detta inlägg, har ju en tendens att bli "djup" på kvällskvisten. Sitter och lyssnar på musik, funderar och filosoferar vilket ofta resulterar i massa skrivande antingen här eller i dagboken. Men ja, jag vill helt enkelt poängtera att livet fått mig att känna, de senaste tre åren har varit en jäklans känslomässig karusell som jag till en början valde att hoppa av med jämna mellanrum. När jag hoppar av den stänger jag istället av alla känslor och håller de bara för mig själv. Det resulterade i att jag under halva 2011 - 2012 mest satt och stirrade i en vägg, livrädd för att alla känslor bara skulle hoppa över mig på en och samma gång och att det skulle bli för mycket för mig så att jag skulle bli galen. Men tack och lov kom jag på att man måste faktiskt känna. Man måste välkomna stora känslor, lära sig att hantera dem och vara tacksam för att de finns överhuvudtaget, det är ju faktiskt kroppens sätt att tala till en. 

Nu för tiden låter jag mig alltid känna fullt ut och det är antagligen därför jag gått från ett stoneface till en riktigt gråtare. Dagen efter jag tagit av gipset bröt jag ihop och var jätteledsen för att jag hade inget hopp om att någonsin kunna gå igen för att foten gjorde så ont. Den dagen var första gången på typ så länge som jag kan minnas som jag grät inför en vän. Annars har jag aldrig släppt taget, knappt så jag kunde gråta inför mamma förut. Men nu ringde jag och störtbölade, och det var så SKÖNT. 

Fan, man ska vara en jäkla tornado! Ut med alla känslor, live wild and free (amen!). Det kanske resulterar i lite brutna fötter osv men vad sjutton, man lär sig! Nåval, jag har fått ut något av detta inlägg, kanske inte ni, men jag känner mig redan lite lättare i magen.

Puss & godnatt!

Woho på denna bild sitter jag och Olsson i en bil och tutar och kör! På väg mot Göteborg i 140 km/h, det var awesome.

Nu är jag officiellt klar med min andra artikel för lokaltidningen Halmstad. Väldigt stressigt men nu är den äntligen inskickad och godkänd med bild och allt. Det är askul att skriva men stressen som kommer med, inte kul. Jag mår ju typ psykiskt dåligt och har sömnsvårigheter från den dagen jag fått uppgiften till en sekunden jag skickar in den. Vill ju så gärna att det ska bli bra så får då psykbryt på köpet. Men hoppas denna fungerar lika bra som den förra!

På fredag är det tenta, hujedamig. Idag ska jag plugga, hujeda mig.

I lördags sa förresten Martina att hon tycker jag är en hipster. Hon ser mig som någon kreativ, bohemian writer. Längesedan jag blev så stolt haha. Min dröm är ju att få vara en äkta hipster!

Hörs snart igen!

 Dumma mig som gjorde så här mot mig själv. Kommer aldrig vara så dum igen kan jag säga. Gips i 6 veckor och nu sjukgymnast. Fick höra att jag antagligen kommer krycka ca 3 veckor till och svullnaden kan hålla i längre än så. Aj aj aj.... får väl se denna vår/sommar som rehabiliterings sommar och en riktigt go läxa som jag sent kommer glömma.

Ni får tro vad ni vill, men jag kommer ALDRIG cykla full igen. Vet, man ska aldrig säga aldrig men jag kan just nu verkligen inte se hur jag ens skulle kunna få för mig att göra det igen, inte efter vad som hände. Jag trodde jag hade full kontroll men lyckades ändå trilla och fullkomligt demolera mina fotknölar. Som ni ser på bilden ovan så har jag fan spikar in i benet. Jag har lite svårt att inse att det där faktiskt är min fot, med skruvar och spikar hit och dit. 

Oftast så vill jag aldrig spola tillbaka tid för tanken på att göra om saker igen gör mig trött, men om jag kunde nu så hade jag faktiskt spolat tillbaka tiden 1,5 månad och promenerat med cykeln hem. Tänk hur annorlunda livet hade sett ut då? Fast kanske hade jag då ändå nån gång cyklat full i alla fall, och då hade jag kanske hamnat här tillslut ändå. Kanske var det meningen! Jag tror ju att allt händer av en mening.

Om jag hade fötts som en kille hade jag velat vara/se ut som Bob Dylan, kom jag fram till sent igår kväll. Jag blev så sugen på lite Bob att jag laddade ner filmen "Factory Girl" (där Bob spelas av Hayden Christensen som för övrigt är så sjukt jävla snygg då) och tittade lite innan jag somnade.

Dock motsäger jag mig själv lite eftersom jag egentligen inte gillar cigaretter, men mot min vilja så tycker jag att det gör sig så otroligt fint och hett på bild. Kan inte rå för det, förlåt mig. MEN, om jag var kille som hade jag väl övervägt då att vara Bob Dylan utan cigaretten, fast det hade ju varit svårt eftersom det gör lite av imagen. 

Men jag hade haft samma hår, samma klädstil, jag hade spelat gitarr och charmat trosorna av alla brudar. Fast jag hade naturligtvis  varit en någorlunda blyg kille som charmar alla flickor utan att riktigt veta om att jag gör det, det skulle komma natuuuurligt. Jag hade varit avslappnat härlig, haft skön humor och inte tagit livet alltför allvarligt. Jag hade varit spontan och lätt bara kunnat dra iväg någonstans helt oväntat men skulle i och med det aldrig lämna någon i sticket och bara försvinna utan att säga till, pålitlig skulle jag vara. Man skulle kunna luta sig mot mig i ur och skur, om man är en av mina närmaste vänner skulle jag vara en klippa.

Jag skulle aldrig vara taskig mot en tjej med flit, jag skulle inte ge mig in i någonting om jag inte var fullständigt säker på att det är henne jag gillar och vill vara med. Visst, jag skulle säkert krossa några hjärtan på vägen men jag skulle aldrig vara dum med flit. Jag skulle vara den första killen som faktiskt tänkte efter innan jag handlade.

Mitt hem skulle vara stökigt men jäkligt ballt och mysigt. Konstig konst på väggerna, två akustiska gitarrer, en elgitarr och en ukulele skulle ligga framme, och kompletteras med ett par bongo-trummor i ett hörn. Dem kan jag egentligen inte spela särskilt bra på men det är ju kul att latcha. Jag skulle ha en planta som jag skulle sköta om så fint och vattna varje dag och mina favoritfilmer skulle vara "Billy Elliott" och "the Boat that Rocked".

Beskrev jag nu den optimala mannen eller bara mig själv i killform? Who knows....

Det är något magiskt med detta band. När jag lyssnar på deras låtar blir det som att jag faller i någon form av trans där inga dumma & onödiga känslor kan nå mig. Det är bara ett form av lugn som infinner sig. Särskilt med Svefn-G-Englar, men övriga låtar har samma effekt. Jag kan känna mig stressad över någonting, så kommer en Sigur Rós-låt på Spotify, och jag känner hur varenda muskler i kroppen börjar slappna av och bara ett härligt flow kommer fram. Det är typ som att vaggas av en trygg famn. Jag älskar Sigur Rós.

Nästa gång vi ses är det fototajm min lilla vän! Nya profilbild ska fixas, kanske vi kan fota dig i vetenfältet denna sommar? Har ju sagt det i två år nu tror jag :)

OCH, inte nog med det, så fort gipset är av så kirrar jag nya foton till er tomma vägg! Hälsa Bea! Puss! ♥

Just nu (med bruten fot och allt) känner jag att jag vill ha ett projekt. Jag vill ta tag i någonting som jag får jobba lite med. Känner att det är så mycket jag vill göra men kommer samtidigt inte i gång. Och nu när jag inte ens kan gå är det ju inte optimalt att sätta igång med något stort.

Jag känner mig otroligt sugen på att göra någon form av originell kortfilm, som tex "Tidsfördriv" (finns att hitta i mitt videoarkiv) som jag gjorde i januari/februari, fast en lite längre. Det svåra är att jag inte riktigt vet vad jag vill ha i den eller vad för känsla jag vill förmedla. Med läppstiftsfilmen och Tidsfördriv visste jag vad jag ville få fram och det är därför de blev bra. Min senaste kortis var inspirerad av Death in the Afternoons video Lions så det kändes inte vidare originell. Vill komma på något smart eget. Typ något dokumentär liknande fast med musik? Och typ 3 min lång. Känns som något jag får spåna lite mer på. Hittills har jag ju varit bäst på att förmedla känslor av sorg och ångest, kanske ska fortsätta på det spåret haha.

Sen känner jag att jag vill skriva någonting ordentligt. Vet inte hur många böcker jag har börjat skriva på som aldrig blivit klara. Därför funderar jag på att skriva en korthistoria istället, typ en på sisådär 20-30 sidor snarare än 400 sidor. Som en mini-början på något större!

Och sen får vi inte glömma mitt kära fotograferande. Något som jag helt och hållet fått lägga på hyllan sen gipset åkte på. Men har spanat in en fantastisk kamera (med kamerarulle!) som jag ska shoppa på mig som present när gipset åker av. En kamera och en hamster, tycker jag är passande som av-med-gipset-present.

Så, nu vet ni lite vad för projekt som mitt huvud snurrar av. Är säker på att jag någon gång i dagarna här kommer få ett inspirationsryck och sätta igång. Ha det bra!

Nu har jag behövt ta farväl till Pangea också... kom väldigt väldigt plötsligt. Hon hade hoppat och skadat tassen så Sandra åkte n med henne till sjukhuset och då visade det sig att hon skadat tassen för att hela benet var fullt av elakartade tumörer som även börjat sprida sig ut i kroppen. Fanns alltså inget att göra än att avliva henne... mamma och Sandra är hos veterinären just nu och gör det. Så jag fick sitta med Pangea i famnen en stund och säga hejdå. Kommer sakna den charmiga grisen så mycket. Men jag sa åt henne att hälsa till Stella och Nagini där uppe i himlen.

Så här hade jag skrivit i min gamla blogg, dagen då Pangea kom till oss den 11/9-10:

"Nu är vi med svin :) eller närmare sagt med TRE svin! Detta kommer bli ytterst intressant, jag menar, jag hade nog problem med att hålla reda på två och nu har det kommer en tredje som ska bli gos-tam också. Hon är lite sprattlig, men ack så sööt :) Pangea heter hon och hon är vit och alldeles fluffig! Och så har hon en svart ring runt sitt ena öga så hon ser sminkad ut :) hardrocker svinet!"

Nu är alla dessa tre fina marsvin i himlen. Kommer aldrig glömma er! Nagini, Stella och Pangea ♥

Nu är jag hemma i Halmstad igen! Var hos ortopeden halv tio för att ta bort stygnen och gipsa om. Bland det läskigaste jag gjort i hela mitt liv tror jag? Ska skriva en lista på mina läskiga upplevelser här nedanför sen så ska ni för höra alla läskigheter jag varit med om. Nåväl, man tar bort gipset men nån form av såg som låter något så fruktansvärt, ungefär som att de ska skära av hela benet. Så redan där började ju min nervositet om man säger så. Sen efter de skurit av gipset så drog de bort lite linda och sånt, det värsta var ju bara att lindan typ brun av intorkad blod??????? Sen när de fått av lindan så blottas dem, stygnen. Så jäääävla köttiga och äckliga. Alltså fyfan vad det såg ut. Sen börjar hon dra av stygnen och då känner jag att nu svimmar jag fan. Så de får tippa stolen och lägga en kall trasa på pannan medan hon fortsätter ta bort stygn. Men efter en stund var det bra igen :-)

Nu har jag gipsat om! Lila och fint blev det. Och nu får jag även stödja mig på foten och har redan börjat testa lite. Det går ganska bra faktiskt. Bara jag som är lite feg av mig. Men gick med endast en krycka innan och det gick ändå helt ok. Lite hackigt och knackigt med jag tog mig åtminstone framåt! Nu ska jag bara fixa dessa sista fyra veckor!

Här kommer en lista på läskiga saker jag varit med om:

• Blivit påkörd av en bil och fått spricka i armen (har likadant gips nu som då, för ca 10 år sedan)
• Fått en spruta in i käkleden för att sedan få käken uppknäckt eftersom den var låst
• Gjort magnetröntgen = åka in i nån form av kista och ligga där inne i ca 15 min. Blundade hela tiden.
• Blodprov i armen (jag tycker det är läskigt okej?)
• Ja brutit foten då
• Opererat foten och då även blivit SÖVD
• Plockat bort stygnen från foten
• Sovit en natt helt ensam på sjukhuset med endast droppet och morfinet som sällskap

Dessa var de jag kunde komma på för stunden! Läskigt vaaa??

Sitter och läser min gamla blogg (skrev i den 2008 - 2011 = 3 år = helt sjukt) där jag skrivit ett inlägg om när jag tankade hem appen Wordfeud för första gången. Minns denna dag som om det vore igår. Började spela med nån random och vi hade det jättetrevligt, ända tills jag fick chansen att skriva ett roligt ord och tjäna in massa poäng. Ordet var ONANI. Nöjt skrev jag detta och fick massa poäng, 2 minuter senare hade min motståndare avslutat spelet och stuckit.

Jag kände mig då som en läskig, pervers människa och i panik avinstallerade jag appen och vågade inte skaffa den igen förrän alla mina kompisar gjort det. Så att jag hade någon icke-dömande människa att spela mot.

Tack för mig!

Var hälsade kära jordbor! Här kommer en uppdatering från Sputnik! Vädret är bra men aningen blåsigt, klass 2 varning sa de på nyheterna. Märker inte av det så mycket mer än att det knakar i farkostens väggar lite då och då. Tur, tycker turbulens är lite läskigt. Särskilt eftersom det bara är jag som kan styra skutan. Idag har jag ätit goda piller till lunch. Valde de som smakade köttfärspaj, mums. Snart ska jag landa farkosten i Halmstad. Ska bli spännande. Är lite trött på att endast ha Saturnus som utsikt. Och det ska bli kul att få umgås med lite äkta jordgubbar igen. Har ju varit två, långa ensamma veckor, här uppe i rymden. Det enda jag har gjort är att titta på tv och leka på datorn. Idag är första dagen jag gjort lite nytta. Denna nyttan är att läsa några sidor om makt och medier på norska. Hör så produktivt! Men vad ska man annars hitta på, när man sitter ensam i en farkost, någonstans söder om Jupiter. Men jag har stora planer för min ankomst till Halmstad. Bara vänta och se.

Har här i sjukstugan fastnat för the Tallest man on earth. Riktigt Anna-musik; akustiskt och en härlig, udda röst. Lyssna på honom på Spotify, typ alla låtar är bra!

För övrigt så rullar livet här hemma på helt okej. Igår hade jag en ganska stor dipp eftersom mitt morfin är slut (haha) och det kände ju kroppen av ganska bra. Men idag känns det lite bättre, eller hittills iaf! På torsdag kommer jag hem till Halmstad igen. Längtar!

1. Hur gammal är du? 21

2. Hur gammal känner du dig? Jag känner mig som 20-21, och det är ju bra!

3. Vad har du gjort i dag? Ätit frukost, druckit vatten som smakade kaffe (det låg i en termos), varit på toa, tittat på tv och nu sitter jag här vid datorn.

4. Vilken film såg du senast? The Break-up

5. Vem ringde du senast? Haha minns inte, har bara blivit uppringd? Men det måste varit mamma när jag låg på sjukan då.

6. är du besatt av någonting? Nej inte besatt, men beroende kanske. Typ kolla facebook och instagram haha? Känns ju typ jobbigt om jag inte gjort det på en hel dag.

7. Är du rädd för blod? Nej inte rädd för, men tycker det kan se äckligt ut med blodiga SÅR och kan då må illa osv. Men om jag råkar skära mig eller något så är det inte blodet jag är rädd för.

8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? Mitt gamla rum hemma i B-town. Vitt, blommigt och spetsgardiner. Och lakan med fjärilar på.

9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige? Jag hatar politik, orkar inte ens googla. Men Olof Palme och Göran Persson?

10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga? Nej, för jag orkade inte ens.

11. Vilken färg är dominerande i din garderob? Grå, vit och svart. Strävar efter att vara lite udda ni vet.

12. När vaknade du i dag? Klockan 10:09 för att vara exakt.

 13. Vilken är din favorithögtid? Förr var det jul men nu är det kanske påsk eller midsommar!

14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu? London, England! Eller Australien!

15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? Bajamajorna på Way out West. Men lär vara tillbaka där i sommar. Hatar bajamajor av hela mitt <3.

16. Hur vill du tillbringa din pension? Åh! Längtar tills jag går i pension?! Om allt blir som jag vill dvs. Vill leva tillsammans med min kärlek som jag varit gift med i 30 år, bo i ett fint litet idyllhus, ha en eller två hundar, ha en lommig trädgård, gå små promenader med vovvarna, dricka eftermiddagste och titta på tv, ha söta barn och barnbarn som kommer och hälsar på. Alla ska vara glada och lyckliga! Och så ett hus i typ Frankrike att fly till på vintern.

17. Vad lyssnar du på just nu? En excellent fråga! Lyssnar på världens bästa Johnossi som snart släpper ett nytt album. Lyssnade precis på förhandslyssningen de släppt och det låter sååå braaa! Är över exalterad! MÅSTE gå på deras konsert på Trädgårn i maj!

18. Har du någon gång brutit ett ben? Nämen, en excellent fråga! Ligger ju här i sängen med en bruten fot i denna stund. Har även haft en spricka i högerarmen men det räknas ju inte som en brytning.

19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl?  1. Mjölk 2. Smör 3. Ägg 4. Skinka 5. Något att göra sås med, typ matlagningsgrädde eller creme fraiche.

20. Vem är din favoritkändis? För tillfället är det Jennifer Lawrence, men det ändras ju hela tiden!

21. Vad är du på för humör just nu?  Trött, som alltid de senaste dagarna. Och precis när jag skrev detta sjöng Johnossi ”So tired of being tired”. Oh så passande.

22. Vilka världsdelar har du varit i? Europa, Nordamerika och Afrika. Vet inte om Karibien är Nordamerika eller Sydamerika?

23. Snarkar du? Nope

24. Vilka yrken har du provat på? Lagerarbetare, jobba i mataffär, gå ut med hundar?

25. Hur går du helst klädd? Svarta jeans, t-shirt, fint halsband, guldklocka och fräsiga skor.

26. Vilket stjärntecken är du född i? Vattuman. Coolaste tecknet.

27. Vilket är ditt favoritgodis? Choklad och chips. Nyttigt.

28. Vad sa du senast? Hejdå till mamma i telefon.

29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Svenska, engelska, miljökunskap och biologi.

30. Vad har du på dig just nu? Mitt lila-rosa-randiga nattlinne, trosor och gips.

31. Vilken är din favoritaffär? Gina Tricot och Urban Outfitters

32. Vad har du för storlek i kläder? 36/38/40 – jag är väldigt oproportionerlig.

33. Vad har du i dina fickor? Jag har ju ingen ficka.

34. Vad köpte du senast? Haha shots till mig och Sofie. Sen gick det utför.

35. Hur många gånger har du flyttat? Tre!

36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med? Hatar denna fråga! 1. En stor båt 2. En man som kan styra båten hem 3. All mat och dricka som behövs för hemfärden.

37. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Kvällsmänniska

38. Senaste filmen du såg på bio? Den där nya med Tom Cruise.

39. Har du blivit sydd någon gång? Ja faktiskt, tackar som frågar. För 8 dagar sedan sydde jag 13 stygn i min nyopererade, brutna fot.

40. Har du någon gång badat naken utomhus? Jadå.

41. Vad åt du till frukost? Två mackor och kaffevatten. En macka med skinka och en med marmelad.

42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? Då var jag 11. Levde loppan med Emelie och Pernilla.

43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning? Nejdå.

44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Antagligen min syster då som åkte ambulans med mig till akuten.

45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover? På bordet bredvid sängen.

46. Vad var det sista du åt? Macka.

47. Vem är världens vackraste kvinna? Jennifer Lawrence.

48. Är du blyg? Njä, det beror på hur personen jag möter är. Om den personen är lite avvaktande blir jag också det, men om det är en sprudlande person blir jag det med.

49. Vilken var den sista konserten du var på? Jag hoppas inte att det var den sista, men det var nog Panda da Panda.

50. Vad heter du i andra namn? Har två! Mirjana och Karin.

51. Har du varit med om en bilolycka? Ja, fast den var harmlös.

52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet? Jadå.

53. Vilken är den roligaste träningsformen? Blä. Har dock upptäckt att spinning faktiskt är ganska kul!

54. Har du några husdjur? Neeej.

55. Vill du gifta dig? Ja!

56. Var växte dina föräldrar upp? Pappa i Stockholm och Karlskrona, mamma i Serbien och Kristianstad.

57. Har du någon gång ringt polisen? Nej.

58. Har du svenskt ursprung? Ja, är halvsvensk. Mamma serb och pappa svensk.

59. Har du, eller har haft, något smeknamn? Nä inte direkt. Dlanni när jag var liten.

60. Vilka är dina största svagheter? Att jag blir nervös och orolig väldigt lätt.

Under mina "härliga" dagar här hemma i sjuksängen så har jag tänkt en del på det här med att allt sker av en anledning. Jag är ju en sådan person som tror att allt som sker har en mening, jag tror alltså knappt på slumpen. Hade nog tappat min mening med livet då, om allt bara hände av en ren jävla slump. Får nästan ångest bara jag tänker på det. 

Iaf så har jag haft en känsla inom mig ett tag nu att jag har börjat glömma vad det är som gör mig till just mig. Ny stad och nya vänner är något som utvecklar en väldigt mycket och jag är en sådan person som otroligt lätt blir påverkad av andra, därför är sådana här situationer ganska svåra för mig. Tillslut vet jag inte om jag verkligen är den jag är eller om jag försöker vara någon annan som jag beundrar. Under hösten i Halmstad kände jag att jag absolut visste vem jag var och vad jag ville göra och jag kände att min utbildning (media) stärkte mina nya insikter osv. 

Nu sedan någon månad tillbaka så har jag känt att det varit väldigt mycket festande och väldigt liten verkstad från min sida. Med verkstad menar jag inte bara skola utan hela min filosofi. Att veckan ska gå ut på att längta till helgens utgång är inte något som är hållbart för mig. Men eftersom jag inte riktigt vetat vad jag ska göra av mig själv om dagarna har utgångarna varit så härliga. Bara dricka & dansa och trycka ur all energi ur kroppen, för att se må uselt och slösa bort hela nästa dag. 

Sen att jag har känt mig ensam på kärlekssidan har ju inte hjälpt till. Har tänkt aslänge på att jag verkligen vill träffa någon och då har ju utgångar varit det enda alternativet och sen när jag är ute märker jag att jag inte vill ha en enda av de där dräggkillarna, och så har jag bara gått hem besviken och snäppet deprimerad varje gång. Har känt länge att jag tappar syftet med att ha roligt typ, alltså det är så svårt att förklara. Har aldrig känt förut att jag behöver en kille för att känna mig LYCKLIG? Och jag blir så arg för att jag känt så en senare tid, för jag har så JÄVLA bra kompisar som jag bryr mig så mycket om också. Och jag hoppas verkligen att jag visat dem det.

Men tillbaka till det här med att allt sker av en anledning. Kanske är den här brutna foten ett tecken som säger "Lugna ner dig, Anna. Sluta hetsa." Ganska hårt tecken om jag får säga det själv. Men det är kanske det som behövdes. Har sagt i säkert en månad att jag ska sluta dricka så mycket när jag går ut, jag ska sluta skjutsa folk på cykeln full, inte cykla full överhuvudtaget. Och har jag gjort detta? Nej. Snarare har jag ökat takten på allt detta.

När jag flyttade till Halmstad hade jag inte festat på ca ett år. Jag drack max en cider en utekväll, var allmänt nervös och ganska oskyldig. Nu har jag både spytt på bakfyllan, blivit stoppad av polisen och nu även brutit foten pga av att jag cyklat full. Detta har givit mig en sådan tankeställare så det finns inte. Och att det dessutom satt en full kille där bak som ville sova hos mig gör ju inte det hela bättre (han är bara en kompis, som nu har mitt onda öga på sig). Om jag hade berättat detta för Anna 20 år 2012 så hade hon blivit livrädd. 

MEN, samtidigt tror jag hon hade blivit jäkligt stolt och nyfiken. För vet ni vad? Så som jag var då, det var heller inte lycklig människa. Kan säga att jag lär mig hellre en läxa och bryter foten på fyllan, är lever ett liv som en rädd liten hare som sitter hemma och gömmer sig under täcket för att hon är rädd för att utforska livet. Livet är till för att levas, jag vet nu var min gräns på galenskap går och det kommer jag inte överträda igen på väldigt länge. Men tänk, vad sorgligt om jag aldrig hade fått uppleva den, utan bara levt medelmåttigt pga av rädsla.

Haha undra om någon ens tagit sig hit ner i texten nu. Detta var nu mina morfin-filosofitankar. Ska försöka fylla bloggen men dessa under mina sjukdagar, och även i fortsättningen. Ännu en grej jag var så bra på förr. Bara sitta och tänka och filosofera. För tro det eller ej, jag ser mig faktiskt som en ganska djup människa, under allt detta lager av gips. 

Godnatt kompisar! ♥

Ja, ni läste rätt. I onsdagsnatt efter en rolig utekväll så krossade jag mina fotknölar efter en tragisk cykelolycka. Skulle skjutsa en kompis och vi trillade. För att inte hamna i chocktillstånd vill jag helst inte gå närmare in på hur det kändes. Men jag kan ju säga som så att alkohol + morfin + chock resulterar i ett singelrum på sjukhuset. Min puls hade varit uppe i 200 under ambulansfärden vilket betyder att jag antingen är galen eller vältränad. Jag tror då mest på det första. 

Nu har jag alltså skruvar och metallplattor i foten efter en operation som gjordes i torsdags. Bor hemma hos mamma och pappa i b-town vilket är trevligt men suger så jävla hårt samtidigt. De första dagarna var värst, då ville jag nästan ta livet av mig. Pga av smärtan då. Nu vill jag ta livet av mig för att livet är så tråkigt. Okej ska inte överdriva, har nyss tagit morfin så hela jag är nu lite dramatisk men samtidigt lugn (?). 

Det värsta smärtan är inte den som verkligen gör ONT utan det är den när man typ känner skruvarna i knölen? Går inte att förklara, men ibland råkar jag känna dem och det är så obeskrivligt obehagligt. Får nästan hellre ont då. Men det värsta av allt är nog bara att ligga still. Men samtidigt är det det enda jag kan göra. Dessa dagar har bestått av att ligga på samma plats hela dagen, omringad av tv, dator och telefon. Toalettbesök två ggr per dag. Frukost, lunch och middag i sängen. Inte hållbart. Så igår bestämde jag mig för att flytta upp till mitt egna rum här på ovanvåningen så att jag åtminstone måste röra på mig för att lyckas placera mig framför en tv. Har känts lite bättre faktiskt. 

Ikväll fick jag mamma till att skriva en lista till mig på små uppgifter jag ska göra imorgon. Allt för att få en mening med dagen. Bla ska jag ta mig ner till köket och bre en knäckemacka med leverpastej (hur hon tror att jag ska nå upp till knäckebrödskorgen fattar jag inte), sätta på musik på pappas skivspelare och gå ut och hämta posten. Oj så roligt jag ska ha det?! Nej men ska försöka vara positiv här. 

Jag kan säga att jag bara gråtit över mitt tillstånd en endaste gång sedan jag kom hem, och det var igår. Svagt moment. För jag VÄGRAR känna mig som en invalid när jag äntligen kommit ifrån depressionen jag hade förra året. JAG VÄGRAR. Det är det som suger mest. Jag var typ starkare än någonsin och nu är jag tillbaka här igen, stirrar bara in i en vägg hela dagarna. Hatar det. Så hela min energi om dagarna gå ut på att förklara för alla att jag klarar mig själv, jag behöver inte hjälp med att duscha, att jag snart ska tillbaka till Halmstad osv. Jag vill inte bli duttad med. Eller jo bara när jag själv accepterar det, annars inte. För vissa saker behöver jag hjälp med, det vet jag. Typ dra av mig byxorna och flytta datorn från ett rum till ett annat. 

Jag gör verkligen allt just nu för att acceptera att det är så här det är nu, och det är så här det kommer vara tills mitten av april då mitt läkande är klart. Ingen dans, ingen fest utan bara ta det lugnt. Men jag tror det kan vara en bra sak? Sofia om någon vet ju hur mycket jag sagt att jag känt att jag festar för mycket och att jag vill komma tillbaka till mina vanliga hobbys igen lite. Eller åtminstone ha en fin balans. Synd bara att jag ska behöva krossa fotknölarna för att inse att det var dags. 

Men nåväl, nu är det som det är och allt händer av en anledning! Allt som inte dödar en gör en starkare osv. När allt detta är klart kommer vi har en starkare och klokare Anna som slutprodukt. En Anna som inte skjutsar pojkar på cykeln när hon är full. Inte flickor för den delen heller. 

Hoppas du är nöjd med detta inlägg Sofie. Kanske inte så spaceat som du förväntat dig (morfin) men försökte keepa it real! Puss & kram från Annas sjuksäng. Tycker vi avslutar med en bild på den berömda högerfoten!

Igår hade jag den här fina fian på middag. Bjöd på min specialité (de enda jag kan laga) nämligen laxpasta! Hade dock i för mycket creme fraîche haha så den blev väääldig krämig och mäktig. Och onyttig. Men det kan vi leva med! Till "efterrätt" hade jag köpt lite mörk choklad och så drack vi te. Och så prata vi en del om brasiliansk vaxning och vaxning i allmänhet, som de äkta tjejerna vi är! Kände verkligen att jag saknat umgås med min lilla fröken. ♥

Idag känner mig mage ingen stopp på hungern. Har ätit så jävla mycket mat idag. Åt en skitstor portion kyckling med ris till middag vid kvart i sex-tiden och nu är jag hungrig igen? Och har huvudvärk. Åt lite choklad som var kvar så nu mår jag illa och är hungrig samtidigt. Går det? Ska prova mätta hungern med te. Hejdå!

Ska vara en riktigt svensk och skriva lite om dagens väder. Ett lågtryck från norr höjer skyarnas värmetemperatur till cirkus +2 grader och ger oss ett strålande solsken. Eller något sånt. Soligt och skönt har det iaf varit idag! Kul att man sov till halv elva då och sen satt och pluggade till halv tre :)) jätteskoj!

Sen var det KAD-möte. Hamnade i grupp 4, ingen från min klass vilket var lite tråkigt (ca 40% av årets värdar är från MKV) men jag hamnade med en av syrrans bästa kompisar så jag har ju en buddi i alla fall då, man man väl säga. De andra två kände jag alltså inte men de verkar schyssta. Vi ska ju hänga en hel dag, från 7:15 - 16:00 så vi har ju gott om tid att bli kompisar om man säger så!

Jag fick företaget Vision tilldelade till mig, ett fackförbund! Visste inte riktigt vilka de var men har googlat nu och de har en schyrre hemsida och verkar vara allmänt sköna så det ska nog gå bra. Imorgon ska jag ringa deras ansvarige och berätta att jag ska ta hand om dem under dagen. Tur de har som fick mig (hahahaha)!! Så får man väl tänka, för att få lite självförtroende.

Vad informativt detta inlägg blev nu. Skulle ju egentligen bara prata om solen. Imorgon ska jag gå upp tidigt för att plugga, orkade inte göra vad jag skulle ikväll. Smäll på mina fingrar. Nu ska jag försöka få igång desperate housewives säsong 3. Ha det!

Åh både Anne Hathaway och Jennifer Lawrence vann Oscars i natt! Anne för Les Miserable och Jennifer för Galen i dig. Har dock inte sett den senare men ska göra't! Och som ni kanske (inte) kommer ihåg så skrev jag ett inlägg efter jag sett Les Miserable, där jag skrev att Anne Hathaway borde få en Oscar för den rollen. Och vad händer, jo hon får en Oscar! Sådan utomordentlig koll jag har. Vet precis vad Oscars-snubbarna letar efter.

Iaf så är jag grymt glad för mina favvis-tjejer! Brukar ju få höra att jag är lik Anne, men såg ett klipp på hennes vinnartal och kan säga så här, så smal som hon är nu är vi nog inte särskilt lika längre. Men älskar henne ändå! Hon är så fin! Och Jennifer ska jag ju gifta mig med om jag någonsin blir lesbisk. Och om hon blir det med för den delen. 

♥

Igår förmiddag skrev jag och Sofie artiklar till skoltidningen, deadline är imorgon, så igår blev vi helt klara. Och förstår ni hur kul vi hade det?! Eller kan ju inte tala för oss båda, jag hade askul men är väldigt säker på att Sofie hade det också. Älskar att skriva! Woho! Har ALLTID haft som dröm att få skriva artiklar till en tidning, eller bara att få skriva punkt. Jag började på min första bok (Sagan om hunden Rufs) när jag gick i trean, det var en serie i kanske 4 (?) delar. Och det fortsatte bara därifrån. Vet inte hur många böcker jag har påbörjat, det trista är bara att jag aldrig gör klart dem. Det vet ju min kära Emelie en hel del om. Mitt största fan som alltid stöttat mig i mitt bokskrivande haha. En dag ska jag skriva klart en hel bok, och då kan jag äntligen kalla mig författare! Nu får jag nöja mig med skribent.

Den 1:a mars kommer årets första nummer av Motvinden ut, då lägger jag upp länken här på bloggen så ni kan få läsa kompisar! Ska bli så fruktansvärt kul att bli publicerad. Även fast det bara är på en Pdf-fil. Men det går ju ändå framåt haha. 

Är ganska säker på att Sofie vill synas i denna blogg, varsågod!

Denna helg har endast bestått av festande. Idag känner jag mig helt tömd. Sov till klockan två vilket känns allt annat än okej och dessutom har jag ett berg av disk att ta hand om. Och så ska jag gå på spinning ikväll, men det tror jag kan vara väldigt bra för min lealösa kropp. Det är nästan så att jag ser framemot veckan som kommer, bara sitta och skriva hemtenta och vara lite effektiv. Så att man får en chans att LÄNGTA till nästa festhelg. För denna helg känner jag att jag fick lite för mycket av det goda. Vill längta efter en danskväll, inte känna mig utpumpad och sur. 

Nu ska jag försöka ta mig samman och borsta tänderna. Vi får se hur det går! Ha det!

Hej hopp, gummiSaLamI!

Idag har det varit fullans upp hela dagen. Ikea med mamma i typ sju år (fast det var hemskt trevligt) och sen spinning med Louise som var så jäkla kul?! Förbrände 569 kcal! Klå det om ni kan! Va? Va? Va?

På Ikea köpte jag mig även en ny kompis; hälsa hej och välkommen till min kära fikus Clint!

Och ja, jag döper mina växter. Ingen i min familj där hemma kan ju knappast glömma min orkidé som fick heta Orjeviva. Hon fick massa små barn också vill jag påpeka. Men tillbaka till Clint. Kan ju erkänna att jag ville ha honom mest för att han är just en fikus. En hemlig dröm är även att äga en Yuccapalm. Ska styra upp det senare. Tänkte att Clint här kanske vill ha sällskap när han om ett tag märker att jag faktiskt inte är hemma särskilt mycket. Blir ju så när alla ens vänner bor på samma ställe. Bokstavligt talat samma ställe. Har aldrig gått så mycket i hela mitt liv som när de flyttade Bolmens. Men jag trivs här borta. Och nu har jag Clint att prata med. Han behöver min koldioxid och i utbyte får jag hans syre. Win-win situation.

Min främsta uppgift från och med nu är att försöka hålla Clint vid liv så länge som möjligt. Det gick ju inget vidare för min kylskåps-murgröna. Jag ser honom vissna och vissna för varje dag. Mamma sa något om att han inte får sol där uppe. Jag förstår inte vad hon menar.

Att jag nu lyckats skriva ett helt inlägg om växter är något jag aldrig trodde skulle hända. Men nu har det hänt. Och nu är jag så fullkomligt trött men framförallt mör. Spinning är inget att leka med! Godnatt på er allesammans, önskar jag och Clint!

Vill ha dessa nakna brudar på väggen! Från Mathildas blogg.

Har tänkt skriva om denna serie ett tag men det har inte blivit av förrän nu. Såg den för en eller två veckor sedan och tyckte att den var så himla bra! Såg hela serien i ett sträck en torsdagskväll = tre timmar. 

Men någon form av analytiker som jag är nu pga en mycket givande kurs vi hade för ett tag sedan, så kunde jag inte låta bli att fundera över valet av namn till serien. Jag kom då fram till att "torka aldrig tårar utan handskar" helt enkelt betyder "ligg inte med varandra utan kondom". Handskar = kondom. Kände mig otroligt nöjd när jag kom fram till denna metafor. Hade kunnat fortsätta berätta om konnotationer och denotationer osv men känner att jag nog ska låta bli. Måste ju fortsätta läsa Dahlgrens verk om ungdomar, internet och politik. Ännu en givande kurs med Stoehrel!

Ha det!

Igår var det förresten melodifestival-tajm. Jag tittade med Sanna och Alex. Tvingade dem att göra som vi gör hemma; nämligen rösta på varenda bidrag. Mina kompisar hemifrån känner nog igen detta. Dock var inga bidrag särskilt bra, stooor besvikelse. Som alltid haha. Ändå måste jag alltid titta...

PS. Är fortfarande grymt ledsen för Stella. Nu har jag även givit bort Pangea till Sandra vilket ger mig jättedåligt samvete. Men känner samtidigt att hon nog får det roligare hon Sandra för jag känner verkligen att jag inte vill ha fler marsvin nu. För inget annat  marsvin kan bli så bra som Stella och då får det vara. Vill inte köpa ett nytt för att Pangea inte ska vara ensam. Så Sandra får henne. Där har hon fyra andra grisar att leka med. Men jag saknar Stella så himla mycket. Det suger. ♥

Hej! Ploppade mest in här för att säga hej. Så hej! Fick bara lust att skriva någonting men vet inte riktigt vad. Ska antagligen börja skriva för skolans tidning "Motvinden". Det är möte på onsdag så det ska bli kul. Sofie och Louise ska också med. Stella har blivit sjuk, hon är hängig, har diarré och vill inte äta. Är väldigt orolig för min lilla bebis så det är svårt att hålla humöret uppe när man hela tiden tänker på vad som ska hända med henne. Imorgon ska jag åka till veterinären, hoppas de säger snälla saker. På onsdag är det även försoningsgasque med tvåorna. Vi ska bli vänner eftersom vi är ettor nu och inte nollor. Temat är hippie, ska bli kul. Ska ha min rosa långkjol på mig och vågigt hår. Och headband såklart. På kärleksfronten står det ganska still. Men det kanske är bra efter en höst av extrema svängningar. Men lite tråkigt är det allt samtidigt.

Jaha, detta var vad jag kunde klämma ur mig för stunden. Nu ska jag fortsätta planera inredning till lilla lägenheten min. Ha det!